Axel ur led smärta hur lång rehab

Axelluxation hos yngre patienter (under 40 år)

Det finns inom huvudsak numeriskt värde orsaker mot för att axeln går ur led upprepade gånger samt blir instabil.

• Främre instabilitet efter en trauma (Bankartskada).
• Medfödd instabilitet inom axelleden (multidirektionell instabilitet, hyperlaxitet

När den inledande axelluxationen skedde efter enstaka tragedi (ex.

fotbollsmatch, cykling, skidåkning) sålunda brukar man rekommendera operation angående axeln känns instabil enstaka längre tidsperiod efter olyckan. enstaka instabil axel kunna opereras vid flera olika sätt. Valet från operationsmetod beror vid ålder, aktivitetsnivå samt vilka skador man besitter hittat inom axelleden.

Olika typer från operationer:

• Främre labrumskada (Bankartskada, ALPSA-skada): Artroskopisk Bankart
• Stor Hill-Sachs skada: Artroskopisk Bankart tillsammans Remplissage
• Stor skada vid ledskålens framkant: Latarjets operation
• Överrörlighet: Artroskopisk kapselplikering
• Luxationer hos patienter +40 år: Rotatorcuffsutur / artroskopisk Bankart

Bankartskada; Främre ”traumatisk” (efter ett olycka) instabilitet existerar vanligast efter en ordentligt trauma hos framför allt yngre aktiva patienter.

då axeln gått ur led inledande gången behandlas patienten tillsammans sjukgymnastik.
Går axeln ur led upprepade gånger samt blir instabil brukar man operera detta tillsammans ett s.k. Bankart operation.
Vanligen besitter en från axelledens ledband samt labrum (se nedan) skadats samt behöver repareras.

Hos medelålders samt äldre patienter existerar detta ej ständigt enstaka okomplicerad skada.

Även ifall detta existerar ovanligt för att axel förblir instabil efter inledande gången den besitter gått ur led därför existerar detta relativt vanligt tillsammans senskador (rotatorcuff ruptur), nervskador (n. axillaris) samt skelettskador.
Svårigheter för att röra axeln 2-3 veckor efter för att den gått ur led hos ett äldre patient förmå bero vid ett axillarisnervskada, ett rotatorcuff ruptur alternativt enstaka fraktur likt missats vid röntgen.

Hill-Sachs skada: När ledhuvudets baksida får enstaka skada efter enstaka axelluxation kallar man skadan till ett Hill-Sachs skada.

Skadan uppkommer genom för att detta mjuka ledhuvudets baksida äger skadats från ledskålens hårda framkant. detta blir liksom ett grop inom ledhuvudet. Oftast existerar denna grop inom ledhuvudet ej speciellt stor.
Men äger axeln varit luxerad enstaka längre period sålunda besitter även ledskålens hårda kant legat samt skavt vid ledhuvudet, då blir gropen både djupare samt större.
Stora Hill-Sachskador liksom enkel hakar inom ledskålens kant (”engaging”) kunna ibland existera viktiga för att uppmärksamma.

Små Hill-Sachs skador (”non-engaging”) spelare ej således massiv roll.
När ledhuvudet balanserar inom ledskålen förmå stora gropar (Hill-Sachs skador) leda mot för att gropen inom ledhuvudet hakar fast inom ledskålens kant samt axeln hoppar ur led.

Remplissage: nära stora Hill-Sachs skador hos väldigt aktiva patienter brukar man sy ned enstaka sena (infraspinatussenan) inom gropen.

detta utför för att gropen fylls ut från senan således ledskålens kant ej längre kunna haka inom gropen således axeln hoppar ur led. Denna operation kallas på grund av ”Remplissage”.
Efter enstaka operation från ett axel likt hoppar ur led (artroskopiska Bankart) samt enstaka massiv Hill-Sachs skada (engaging), blir resultatet förbättrad angående ett Remplissage utförs samtidigt.

undersökning visar för att då man utför enstaka Bankart operation + Remplissage hos högaktiva individer därför reducerar risken till nya luxationer dramatiskt.
Efter ett operation från ett axel likt hoppar ur led (artroskopiska Bankart) samt ett massiv Hill-Sachs skada (engaging), blir resultatet förbättrad ifall enstaka Remplissage utförs samtidigt. undersökning visar för att då man utför enstaka Bankart operation + Remplissage hos högaktiva individer sålunda ser man ett dramatiskt minskad fara till nya luxationer.

Svårigheter för att röra axeln 2-3 veckor efter för att den gått ur led hos ett äldre patient är kapabel bero vid enstaka axillarisnervskada, ett rotatorcuff ruptur alternativt enstaka fraktur vilket missats vid röntgen.

”Medfödd” instabilitet (multidirektionell instabilitet); detta finns olika grader samt riktningar från denna typ från instabilitet.

detta existerar ej ovanligt för att man besitter bekymmer tillsammans bägge axlarna. Axelleden känns lös samt glider enkel iväg nära framför allt lyftande rörelser. Ibland framkallar detta smärta.
Det förmå existera svårt för att tvätta håret alternativt klia sig inom nacken utan för att ett fåtal ont. Axeln är kapabel vandra ur led efter en många litet trauma samt detta brukar leda mot för att problemen förvärras.

Denna typ från instabilitet beror vid för att ledkapseln samt dess ledband ej äger den stramhet likt behövs på grund av för att behärska hålla axelleden stadig. Ledkapsel existerar på grund av sladdrig. enstaka välutvecklad axelmuskulatur kunna dock kompensera till enstaka sladdrig ledkapsel.

Behandlingen existerar ursprunglig samt främst stabiliserande styrketräning från dem muskler vilket omger axelleden.

Denna träning existerar häpnadsväckande produktiv, dock tar utdragen tid. Är besvären uttalade, tillsammans upprepade ”glidningar”, luxationer alternativt kronisk smärta erbjuds patienten operation. Operationen går ut vid för att strama upp dem sladdriga ledbanden samt minska ledkapselns volym (kapselshift).

Axelluxation hos äldre patienter (över 40 år)

En axelluxation hos ett patient äldre än 40 kalenderår medför ökade risker på grund av skador vid rotatorcuff, ledskål, ledhuvud samt övergående skador vid axillaris nerven.

Yngre samt äldre patienter får intre riktigt identisk typer skador efter för att axeln gått ur led.

Efter 40-års åldern reducerar andelen labrumskador efter ett axelluxation.

Man samtalar om främre samt bakre stabiliserande strukturer inom axelleden. Främre stabiliserande strukturer går sönder nära axelluxationer hos yngre patienter. Bakre stabiliserande strukturer (Supraspinatussenan, tuberculum majus) går sönder nära axelluxationer hos äldre patienter.

De äldre patienter vilket drabbas från recidiverande instabilitet besitter oftast enstaka skada vid någon från dem främre stabiliserande strukturerna (labrum, glenoidfraktur, ledkapseln alternativt subscapularissenan) inom kombination tillsammans dem bakre stabiliserande strukturerna.

Svårigheter för att röra axeln 2-3 veckor efter för att den gått ur led hos enstaka äldre patient kunna bero vid enstaka axillarisnervskada, enstaka rotatorcuff ruptur alternativt enstaka fraktur vilket missats vid röntgen.

Efter enstaka axelluxation hos enstaka äldre patient existerar bekymmer tillsammans med enstaka rotatorcuffruptur betydligt vanligare än bekymmer tillsammans med återkommande instabilitet.

Incidensen rotatorcuffruptur hos patienter äldre än 40 kalenderår efter enstaka först luxation från axelleden besitter uppgivits ligga ner mellan 40-85% [2,3,4].

Frekvensen recidiverande instabilitet inom åldersgruppen ovan 40 tid besitter inom olika studier demonstrerat sig artikel mellan 0-14% [5,6,7].

ett svensk multicenterstudie visade för att nödvändigheten från stabiliserande kirurgi minskade tillsammans med patientens ålder samt för att 90% från patienterna redan inom åldersgruppen 35-40 tid fanns stabila efter 25 tid [8] efter icke-kirurgisk behandling.

Det existerar sannolikt för att enstaka patient tillsammans en kvarstående smärttillstånd från ett rotatorcuffruptur efter ett först axelluxation förbättras från enstaka sutur från den skadade senan.

Ytterligare åtgärder liksom labrumsutur kommer ej vid en signifikant sätt reducerar den redan tidigare låga risken till recidiv från instabilitet.

---

Referenser

1. Gumina, S., samt F. Postacchini. ”Anterior dislocation of the shoulder in elderly patients”. Journal of Bone & Joint Surgery, British Volume 79, nr 4 (1997): 540–543.
2. Simank, H.-G., G.

   Dauer, S. Schneider, samt M. Loew. ”Incidence of Rotator Cuff Tears in Shoulder Dislocations and Results of Therapy in Older Patients”. Archives of Orthopaedic and Trauma Surgery 126, nr 4 (08 september 2005): 235–40.

3. Pevny, T., R. E. Hunter, samt J. R. Freeman. ”Primary Traumatic Anterior Shoulder Dislocation in Patients 40 Years of Age and Older”. Arthroscopy 14, nr 3 (01 april 1998): 289–94.

   https://doi.org/10.1016/S0749-8063(98)70145-8.

4. Rowe, Carter Redd. ”Prognosis in Dislocations of the Shoulder”. J Bone Joint Surg Am 38, nr 5 (01 oktober 1956): 957–77.
5. McLaughlin, Harrison L., samt William U. Cavallaro. ”Primary anterior dislocation of the shoulder”. The American Journal of Surgery 80, nr 6 (15 månad 1950): 615–21. https://doi.org/10.1016/0002-9610(50)90581-2.
6. Simonet, W.

   T., samt R. H. Cofield. ”Prognosis in Anterior Shoulder Dislocation”. The American Journal of Sports medicin 12, nr 1 (februari 1984): 19–24.

7. Hovelius, Lennart, Anders Olofsson, Björn Sandström, Bengt-Göran Augustini, Lars Krantz, Hans Fredin, Bo Tillander, m.fl. ”Nonoperative Treatment of Primary Anterior Shoulder Dislocation in Patients Forty Years of Age and Younger”.

   The Journal of Bone & Joint Surgery 90, nr 5 (01 femte månaden i året 2008): 945–52. https://doi.org/10.2106/JBJS.G.00070.