Det som skiljer människan från djuren

Människan existerar enstaka varelse vilket skapar bilder från sig egen samt sedan börjar likna dem. inom. Murdoch

Ingen människa existerar enstaka ö, fullständig inom sig egen, utan enstaka sektion från detta stora all. J.

Naturen existerar ingenstans större än inom hennes minsta skapelser.

Plinius d.ä.

Idén angående människans särställning 

Det låter sig utan överdriven sägas för att en lika ledande vilket genomgående drag inom vår västerländska tankehistoria existerar idén ifall människans särställning eller särart, i enlighet med vilken människan samt hennes tradition står inom ett principiell motsatsställning mot naturen tillsammans allt likt var lever samt existerar – för att detta enbart existerar människan såsom lösgjort sig ifrån dem grupp samt beroenden likt styr naturen samt varenda dess övriga arter.

Idén angående ett sådan överordnad särställning äger inneburit för att människans egenart bestämts inom begrepp från attribut alternativt förmågor vilket denna egen har, dock såsom dem sålunda kallade oskäliga djuren saknar – framförallt då avsaknaden från tungomål, självmedvetande samt medvetenhet ifall sin dödlighet.

Denna hierarkiska perception ifall relationen mellan människa samt varelse liksom resten från naturen, besitter kommit (och kommer alltjämt) mot formulering inom ett rad dikotoma kontrasteringar, var mänskligt ställs mot djuriskt, traditioner mot natur, förnuft mot instinkt samt själ mot lekamen. Detta antropocentriska synsätt vilket tar på grund av självklart för att icke-mänskliga levande varelser liksom naturen inom sin totalitet existerar mot till människan, tenderar alltjämt för att tränga undan alternativt skymma andra tänkbara sätt för att förhålla oss mot varelse samt natur, trots för att dem negativa konsekvenserna från människans exploatering från vilt samt natur inom solens tid fått alltmer grundlig proportioner.  

Detta synsätt sammanhänger tillsammans detta ifrån antiken nedärvda sålunda kallade aristoteliska begreppsträdets hierarkiska samt statiska ordning, i enlighet med vilken varenda domstol inom världen kategoriseras genom enstaka stegvis dikotomindelning likt hänför en domstol mot den klass detta tillhör, varefter detta drag vilket utmärker detta mot skillnad ifrån andra domstol inom identisk klass fastslås.

en sådant begreppsligt inordnande antogs utföra detta möjligt för att fastslå allmängiltiga samt tydliga definitioner till dem olika tingens väsen, dvs. vad dem verkligen existerar. Den även idag gängse definitionen från människan likt enstaka tänkande alternativt rationell varelse följer detta särskiljande mönster, vilket inom sin abstrakta ensidighet befäst enstaka hegemonisk ”artism” såsom ej bara isolerar oss ifrån naturen utan ytterst även isolerar individen ifrån samhället, samt härigenom utför oss främmande till både naturen samt oss själva.

Trots enstaka långvarig bedömning, återkommer idén ifall enstaka särställning inom transformerade former var bindningen mot detta hierarkiska särskiljandet alltjämt lever kvar, samtidigt liksom kritiken inom sin tur löper risken för att radera samtliga skillnader mellan människor samt varelse, samt istället redogör ”människodjurets” livsyttringar i enlighet med identisk principer liksom dem således kallade oskäliga djuren, alternativt även posthumanistiskt ej bara likställa mänskliga samt icke-mänskliga aktörer, utan även prata ifall en tingens aktörskap inom ramen på grund av ett icke-essentialistisk solidaritet.  

Idén ifall enstaka oskadad eller ren natur 

En ytterligare koncept inom vår tanketradition liksom även alltjämt utför sig starkt gällande ej bara inom allmänhetens kännedom utan även inom vetenskapen, existerar idén ifall enstaka ren alternativt initial natur, dvs.

ett från människan opåverkad vild natur. Historiskt sett äger synen vid naturen beneath ett många utdragen tidsperiod varit präglad från agrarkulturens bundenhet nära jorden samt dess årstidscykler, var den vilda naturen uppfattades liksom både öde samt ofruktbar, dock även hotfull. dock en stegvist framväxande vetenskapligt synsätt, tillika tillsammans med enstaka tilltagande urbanisering samt industrialisering liksom även politiska omvälvningar, gav småningom upphov mot ett motreaktion var den orörda vildmarken idealiserades inom kontrast mot den från människan helt samt hållet något som har fått en viss form eller struktur stadsmiljön, såsom begränsade kontakten tillsammans naturen inom detta vardagliga livet. 

Detta nya synsätt besitter alltsedan den tidigmoderna romantiken inneburit enstaka estetisering från naturen, såväl inom form eller gestalt från ett sentimental idyllisering från detta kulturlandskap vilket uppkommit genom jordbrukets effekt vid naturlandskapet, liksom inom form eller gestalt från enstaka kontemplativ ögonkontakt vid den vilda naturens sublimera storslagenhet – olika formulering till ett längtan efter någonting ursprungligt vilket stadsmänniskan projicerat vid enstaka natur liksom blivit främmande till hon.

Detta arv utför sig även gällande inom dagens urbaniserade samt industrialiserade planet, var naturen vanligen uppfattas såsom enstaka område dit man drar sig undan vardagens stress samt slit, samt sålunda förknippas tillsammans med rekreation samt friluftsliv. en paradoxalt drag inom detta kontext existerar för att drömmen angående en slags uppgående inom enstaka estetiskt idealiserad natur vilket står till autenticitet samt ursprunglighet, går grabb inom grabb tillsammans med för att naturen samtidigt inom allt större utsträckning exploateras – ett kluvenhet likt oss samtliga mer alternativt mindre små frukter från växter på.  

Betoningen från enstaka skiljelinje mellan natur samt traditioner fanns även utgångspunkten bland pionjärerna till en ekologiskt tänkande, vilka vidareutvecklade föreställningen ifall en inom naturen rådande ursprungligt jämviktstillstånd, såsom industrialiseringen samt urbaniseringen inom tilltagande utsträckning hotade för att rubba samt förstöra, särskilt då den orörda vildmarken samt dess ovanliga djurarter, från vilka enstaka sektion redan försvunnit alternativt plats vid utdöende.

Målet beneath detta förra seklet besitter vid detta läka taget varit inriktat vid en bevarande från den orörda naturen ifrån mänsklig inverkan. på grund av detta ändamål skapades naturskyddslagar, tillsammans med sikte vid för att skydda enstaka hotad natur, mot modell genom för att inrätta nationalparker samt naturreservat – skyddszoner likt internationellt sett dock existerar försvinnande små.

Denna medvetande från – alternativt snarare idealbild projicerad vid – naturen existerar även inom solens tid ett betydelsefull drivkraft likt styr naturvården. Oron inför den tilltagande högteknologiska industrialiseringen besitter dock aktualiserat en allt starkare ifrågasättande från människans ständigt ökande exploatering från naturen.

Idag besitter människans verksamheter fått ett således genomgripande effekt vid jordklotets natur, för att man börjat prata angående antropocen – ett människans tidsålder – likt enstaka möjlig fräsch geologisk epok, beneath vilken hennes egna verksamheter riskerar för att leda mot enstaka planetär kris. inom den samtida miljödebatten intar tanken vid skydd samt bevarande alltjämt enstaka ledande roll, även angående den politiska ekologin modifierat idén angående ett ren alternativt orörd natur, genom för att bedömande söka nya vägar på grund av ett hållbar tillväxt.

Frågan existerar dock ifall detta alls existerar möjligt för att hitta alternativt återskapa enstaka ren natur inom enstaka tidsperiod då konsekvenserna från ett högteknologisk industrialisering påverkar vilt samt natur världen ovan. ett omsvängning vilket fick naturskyddsarbetet för att alltmer omvandlas mot en arbete för miljön var människoskapade miljöer även innefattades, växte fram beneath den senare delen från 1900-talet.

Den amerikanska marinbiologen Rachel Carsons volym Tyst vår ifrån 1962 brukar anges vilket enstaka betydelsefull vändpunkt inom ett miljödebatt var kemiska medel mot skadedjur, biocider samt ej minimalt DDT stod inom fokus. Dessa visade sig likt vän anrikas inom naturens näringskedjor, samt spridas långt bortom dem platser var dem användes.

Genom sin spridning samt ackumulering utgjorde dem ytterst en hot mot kurera djurlivet. beneath 1980-talet dominerade försurningsfrågan miljödebatten, var detta framhölls för att naturen internationellt påverkas från dem svaveldioxider vilket härrör ifrån användningen från fossila drivmedel. Miljöengagemangets globala inriktning besitter förstärkts från en tilltagande samt alltmer vidsträckt hot mot den biologiska mångfalden, samt från alarmerande observationer angående klimatförändringar.

Genom för att människans verksamheter nått ett global omfattning besitter en isolerat bevarande från begränsad eller markerad av gränser naturområden kommit för att framstå såsom otillräckligt, samt själva tanken vid enstaka orörd natur likt alltmer illusorisk. detta oaktat lever idén angående enstaka ren natur kvar inom detta prioritet vilket dagens främjande från den biologiska mångfalden ger åt intakt ekosystem, vilket högst påtagligt ger sig tillkänna inom den ofta häftiga debatten ominvasiva arter, inom vilken detta råder oenighet angående vilka arter liksom existerar ”ursprungliga” samt vilka såsom ej existerar detta, dock var såväl spontana nykomlingar vilket från människan medvetet alternativt oavsiktligt utspridda arter ofta bekämpas såsom störande inkräktare.

Å andra sidan råder detta massiv stridighet även ifall skyddade arter vilket mot modell sälen alternativt vargen.

Min tanke existerar härvid för att oss lika självkritiskt liksom kritiska inom sak borde tänka igenom idén ifall ett vild alternativt ren natur, likt något jungfruligt bortom människan samt samhället, vilken skymmer alternativt rent från stympar vår medvetande på grund av såväl omfattningen från dagens miljöproblem, vilket för att dessa otvivelaktigt existerar förenade tillsammans samhällsproblem.

Därmed ej sagt för att intakta fjällvidder, utskärgårdar samt gammelskogar ej kommer utöva sin särskilda lockelse även inom framtiden. dock oss måste vid allvar fråga oss vid vilka olika sätt människan använder naturen, istället på grund av för att sätta användning mot icke-användning, samt börja tillsammans med vår vardagliga livsstil vid den ställe var oss befinner oss, samt försöka bli medvetna angående vilken effekt våra verksamheter äger såväl vid enstaka individuell, likt vid ett samhällelig samt global nivå.

oss ställs härvid inför uppgiften för att ifrågasätta bilden från människan likt avskild ifrån naturen, samt den därmed sammanhängande idén angående detta antropocentriska perspektivets självklara hegemoni, samt härigenom även inför frågan ifall chansen för att visa hänsyn mot naturen samt dess diversitet från levande varelser oavsett ifall oss betraktar dem likt användbara alternativt ej. 

Medvarelseglömska 

I essän ”Iliaden alternativt sången angående styrkan”, påminner oss Simone Weil angående detta uppenbara, dock ändå ofta förbisedda förhållandet att: 

Människorna omkring oss äger egenskapen för att genom sin blotta närvaro hejda, dämpa ner, inverka vid varenda rörelse såsom vår lekamen ämnar göra; möter oss ett individ vid vägen väjer oss vid en annat sätt än på grund av ett vägskylt; man reser sig ej, går ej, sätter sig ej ner vid identisk sätt, då man existerar isolerad inom sitt boende, likt då någon ytterligare existerar där.  

Weil lyfter denna plats fram den viktiga skillnaden mellan den innebörd likt andra människor samt livlösa artefakter äger på grund av våra sätt för att reagera samt handla.

tillsammans med tanke vid den långtgående reduktionen från naturen mot enstaka råvarukälla samt en medel till människans behov samt intressen, önskar jag påtala detta självklara dock ändå ofta försummade förhållandet för att samtliga varelse existerar levande varelser, vilka besitter en eget ”djurvärdigt” liv för att leva. Även ifall djurens närvaro ej påverkar oss vid identisk sätt vilket andra människor, berörs oss från samt ser fras inom deras spontana livsyttringar vid en sätt likt existerar besläktat tillsammans för att oss ser fras inom mänskligt beteende, vilket självklart ej berättigar en ”förmänskligande” från dem, dock ej heller för att oss reducerar deras beteende enbart mot instinktiva reflexer liksom utesluter varenda struktur från omdöme samt ser dem likt sålunda kallade oskäliga djur. 

Förvisso existerar antropomorfistiska missförstånd från djuren korrekt vanliga, liksom mot modell för att jagare ses liksom aggressiva, råa, grymma alternativt hänsynslösa, samt väcker upprörda reaktioner liksom dessutom växlar inom styrka alltefter ifall bytet mot modell existerar ett orm, enstaka vattendjur, enstaka sork, ett hare, ett ekorre, alternativt ett småfågel – på grund av för att ej prata ifall en djur som bor i hus.

enstaka ytterligare variation från identisk missförstånd består inom för att urskulda rovdjurens förment aggressiva beteende tillsammans för att detta existerar instinktivt. dock faktum existerar för att en predator knappast någonsin existerar därför behärskat likt just beneath jakten. Man äger funnit vetenskapliga belägg till detta genom för att analysera hjärnan: andra delar från hjärnan existerar aktiva beneath jaktverksamhet än nära vrede samt aggression, vilket även existerar märkbart inom den uppmärksamma sinnesnärvaro likt präglar rovdjurens jaktverksamhet.

Tänk bara vid katten likt smyger inom höggräset samt blixtsnabbt överfaller enstaka bevingat djur, alternativt färdig mot språng hukande vaktar nära en sorkhål – mot skillnad ifrån för att den fräsande skjuter rygg mot ett tamhund.

En vanlig källa mot antropomorfistiska misstag existerar vår bristande förmåga för att förstå oss själva inom förhållande mot djuren, dock är kapabel även bero vid avsaknaden från kunskaper samt erfarenheter liksom skulle tillhandahålla enstaka begripliggörande bakgrund, såsom kunde låta oss undvika för att sentimentalt alternativt tanklöst tillskriva vilt mänskliga känslor samt motiv likt dem ej besitter.

dock detta utesluter ej för att detta finns känsloyttringar samt reaktioner vilket djuren besitter, samt vilket oss ofta förmå benämna.

Tilläggas kunna för att vår förståelse ifall naturen numera inom allt större omfattning härrör ifrån naturfilmer, handböcker samt internet. tillsammans entomologen samt författaren Fredrik Sjöberg kunde man – visserligen tillspetsat – yttra för att ”televisionen äger lärt oss för att titta naturen likt enstaka spelfilm, likt något omedelbart begripligt samt tillgängligt, dock detta existerar bara enstaka illusion.

Den förklarande speakerrösten saknas därute”. denne anser vidare för att ”artkunskapen existerar likt en språk”, samt påtalar för att enstaka bristande konkret artkunskap är kapabel ses likt ”biologisk analfabetism”, tillsammans den påföljden för att oss inte känner igen detta oss ser, vilket förmå erhålla naturen för att framstå såsom främmande samt obegriplig. 

I stället på grund av för att sammanföra dem olika djurarterna beneath detta abstrakta allmänbegreppet vilt inom kontrast mot en teoretisk samt förmodat entydigt människobegrepp, borde oss ta inom beaktande för att djuren besitter sina olika artegna sätt för att leva samt livnära sig vid, liksom även uppmärksamma deras individuella skillnader på grund av för att undvika grova generaliseringar från deras artegenskaper.

tillsammans med tanke vid för att mot modell lukten existerar detta viktigaste sinnet till hunden liksom på grund av myror samt flera insekter, hörseln på grund av fladdermöss samt synsinnet på grund av fåglar dock även på grund av trollsländor tillsammans med sina facettögon, förmå detta artikel svårt alternativt omöjligt för att uppfatta världen vid ”deras sätt”.

Frågan existerar därför om oss alls förmå förstå samt förklara djurens beteende, ifall oss kategoriskt gallrar försvunnen samtliga mening samt term liksom oss använder ifall våra egna känslor samt motiv.

Med beaktande från för att den vokabulär vilket oss använder ifall oss själva ej äger identisk innebörd då den tillämpas vid vilt, borde ifrån fall mot fall fråga oss vilka beskrivningar såsom existerar nödvändiga, tänkbara alternativt uteslutna, istället på grund av för att ta till självklart för att varenda förliknande nära någonting mänskligt existerar vilseledande alternativt falskt.

Uppgiften existerar tillsammans andra mening för att försöka förstå djuren såsom dem vilt dem existerar, utan för att glömma för att detta existerar vi såsom beskriver dem samt ej dem själva, ej minimalt då tillsammans med tanke vid för att oss själva ofta saknar förmågor likt djuren äger. inom förbigående önskar jag nämna för att zoolog ofta talar angående hjärnans storlek hos olika arter såsom en mått vid deras intelligens, samt därför förundrar sig ovan för att varelser vilket mot modell fåglar vilket besitter enstaka små hjärna, alternativt för att små varelser likt insekter, är kapabel uppvisa en sålunda komplext beteende liksom dem utför – vilket ironiskt nog kunde kallas ett vetenskapligt betingad antropomorfism, samt vilket sådan ett missvisande fokusering vid hjärnan, liksom bygger vid enstaka neurovetenskaplig övertro vid för att även oss människor egentligen existerar våra hjärnor.  

Ansatsen inom detta nästa existerar en försök för att skissera ett väsentlig motbild mot den ovan påtalade idén ifall människans särställning såsom tillsammans med sin abstrakta samt tydligt begränsad eller markerad av gränser hierarkiska betoning från vad såsom skiljer människan ifrån djuren, ej bara stympar vår medvetande på grund av för att dem olika djuren existerar levande varelser tillsammans med en från oss oberoende eget liv tillsammans med enstaka diversitet olikartade roller inom våra liv, utan även fjärmar oss ifrån naturen såsom totalitet.

inom detta avsikt önskar jag tillsammans med hjälp från filosofen Cora Diamonds koncept angående medvarelser (fellowcreatures), lyfta fram en icke-reduktivt perspektiv liksom pekar vid chansen för att förhålla oss mot mångfalden från olikartade varelse liksom våra icke-mänskliga andra, vilka existerar lika levande, verkliga samt dödliga liksom oss själva, samt ingår inom den brokiga samt gemensamma livsväv såsom även små frukter från växter upp vår personlig tillvaro.

Diamond beskriver begreppet medvarelse liksom ”en utvidgning från en icke-biologiskt term ifall vad mänskligt liv är”. Själva utgångspunkten består inom för att ta fasta vid att oss vid olika sätt berörsav djuren vilket levande varelser, tillsammans med uppgiften för att självrannsakande besinna vilket enstaka vård angående deras väl samt ve kräver från oss.

Härvid handlar detta ej ifall för att mot en biologiskt term ifall ”att artikel nära liv” alternativt ”ha liv” addera term vilket mot modell vård, medlidande alternativt aktning, utan angående för att genom en vidkännande från djuren vilket levande varelser, fråga oss vilket detta innebär för att titta dem likt objekt till vår vård. enstaka sådan strävan innefattar inledningsvis liksom senaste för att oss försöker bli vid detta klara tillsammans med dem spänningar liksom råder mellan våra olika förhållningssätt mot vilt – för att oss lever både tillsammans med samt mot dem, liksom vad detta säger ifall oss själva. 

Skugg- alternativt avigsidan från den ovan påtalade uppfattningen angående människans särställning, såsom visar sig inom den tanklösa ovarsamhet, okänslighet samt ibland obeveklighet alternativt kallsinne tillsammans med vilken oss ofta nog bemöter icke-mänskliga livsformer, kunde inom sina olika former kallas enstaka medvarelseglömska eller rent från ett medvarelseblindhet, inom identisk mån likt oss utan för att vidkännas vårt ofrånkomliga beroende från enstaka natur liksom ej existerar vår personlig skapande, vanligen ger våra egna kortsiktiga intressen prioritet framom andra överväganden.

Utan för att på denna plats ta ställning mot om djuren besitter mot modell högre lärda förmågor, självmedvetenhet alternativt kännedom angående sin dödlighet, tar jag fasta vid djurens uppenbara strävan för att vid sina artegna sätt hålla sig nära liv, vilket otvetydigt visar sig liksom fruktan till allt liksom tyder vid fara, samt redan såsom sådant ställer oss inför frågan ifall vid vilka sätt oss kunna anses existera förpliktade för att ta hänsyn mot dem vilket levande varelser, liksom även vilket ansvar oss äger till dem konsekvenser liksom våra verksamheter äger till deras liv – inom synnerhet då oss medvetet berövar dem existensen.

Idén ifall djuren liksom medvarelser kunde sägas existera instabil inom den meningen för att våra sätt för att förhålla oss mot samt bete oss mot vilt existerar sinsemellan många varierande samt ofta motsägelsefulla, samt även växlar beroende vid dem roller oss ger dem inom våra egna liv, och/eller hur oss uppfattar deras egenart samt område inom en ekologiskt sammanhang.  

Vi håller oss tillsammans olika slags sällskapsdjur, främst då katter samt hundar, dock även hamstrar, kaniner, fåglar samt flera andra, dock likaså tillsammans med jakt-, vakt- samt fårhundar, liksom hundar såsom ledsagare från personer som inte kan se alternativt narkotikahundar, vilka samtliga kräver sina särskilda former från träning samt omvårdnad.

vad gäller sällskapsdjuren utmärks våra relationer mot dem från för att oss ger dem namn, samt betraktar dem såsom individer vilka får vistas inom våra bostad. ej heller äter oss dem, samt numera finns detta även begravningsplatser till dem. Å andra sidan håller sig flera varken tillsammans sällskapsdjur alternativt existerar överhuvudtaget ej särskilt intresserade från vilt, medan andra åter från olika skäl förmå existera mer alternativt mindre rädda på grund av varelse.

för att våra reaktioner samt förhållningssätt ej bara varierar utan även är kapabel vandra starkt isär, visar sig bland annat inom för att flera finner detta underhållande för att titta dresserade cirkusdjur alternativt för att besöka djurparker, medan andra däremot anser för att fångenskapen berövar viltlevande varelse deras eget sätt för att leva även angående dem ej skulle lida någon ytterligare bristande, samt därför ser detta likt enstaka kränkning för att dressera vilt mot för att utföra cirkusnummer alternativt för att hålla dem fångna inom djurparker. 

Även angående detta inte någonsin funnits därför flera sällskapsdjur likt idag, intar nyttodjur såsom mjölk- samt köttkor, svin, kött- samt pälsfår liksom hönor som lägger ägg samt broileruppfödning ett helt ledande roll bland dem domesticeradehusdjuren.

mot skillnad ifrån dem ovannämnda sällskapsdjuren, kommer nyttodjureni sinom tidsperiod för att slaktas, samt bli mot olika köttprodukter dock även andra produkter. Specialisering samt avelsutveckling besitter möjliggjort enstaka långtående fabriksmässig rationalisering, samtidigt såsom produktionsrelaterade sjukdomar blivit allt vanligare, samt förebyggs genom för att antibiotika blandas inom fodret.

Nämnas är kapabel även mink- samt rävfarmer var djuren hålls vilket pälsdjur, alternativt tambin på grund av produktionen från honung samt pollineringen från fruktodlingar, liksom numera även anläggningar på grund av fiskuppfödning, inom takt tillsammans för att flera havsområden blivit mer alternativt mindre utfiskade. vad gäller nyttodjurhållningen skulle en medvarelseperspektiv innebära en krav vid för att dem olika djurens egenart beaktas samt för att dem föds upp utan misskötsel, vilket ej minimalt innefattar frågan ifall hur dem behandlas nära slakten.

dock även angående oss numera existerar medvetna angående dem vedervärdigheter såsom den industrialiserade massproduktionen från animalisk föda vållar djuren, liksom dess negativa ekologiska konsekvenser, får en priserbjudande ändå ofta övertaget inom våra omröstning nära kyldisken, vilket dels sammanhänger tillsammans för att oss vanligen ej själva konfronteras tillsammans dem varelse vilkas animalisk föda oss äter, dock dels även tillsammans för att oss blundar till vår delaktighet såsom konsumenter inom upprätthållandet från rådande produktionsvillkor.  

Vad dem vilda djuren ankommer, uppvisar våra medvarelsereaktioner enstaka brokig till för att ej yttra rent från förvirrande variation.

Redan små varelse såsom mot modell flugor, myggor, malar, löss, spindlar, mördarsniglar, fästingar, maskar, myror, möss samt sorkar väcker allt ifrån irritation, obehag, avsky mot vrede, samt vad gäller råttor samt ormar ibland rent från hat, samt betraktas såsom skadedjur eller ohyra, mot vilka oss visserligen ej förmå undvika för att ingripa, dock dem åtgärder oss vidtar på grund av för att utföra oss kvitt dem existerar ändå ofta drastiska samt oövervägda.

Förutom för att oss tenderar för att inta ett avvisande hållning mot insekter – inom synnerhet småkryp likt påträffas inuti – visar sig trångsyntheten inom en antropocentriskt perspektiv inom vårt förbiseende från alternativt okunskap angående för att enstaka myriad från insekter besitter ett inom grunden betydelsefull ekologisk roll såsom nedbrytare från döda växter, vilt samt ytterligare biomassa såsom mot modell spillning.

Genom för att återföra näringsämnena inom dött organiskt ämne mot jorden, samt bidra mot för att ämnen likt kväve samt kol kommer ner inom marken, besitter dem enstaka kritisk innebörd på grund av jordbildningen, samt härigenom på grund av existensen vid jordklotet.   

Vi talar även ifall jaktvilt mot vilka oss beräknar vilt vilket älgar, rådjur, harar, änder, samt ett sektion skogsfåglar, vilka ingalunda ingår inom våra basförnödenheter, dock utgör ovanligare inslag inom detta oss äter, medan oss däremot denna plats hos oss ej äter småfåglar, utan istället matar dem vintertid.

nära jaktverksamhet, likt visserligen både motiveras samt kritiseras vid olika sätt, innebär en medvarelseperspektiv för att åtminstone ge villebrådet enstaka sportslig chans, vilket existerar besläktat tillsammans med ett emotion till rent spel. dock även beträffande större vilda vilt råder starkt skiljaktiga uppfattningar. Medan oss vanligen fascineras från för att ett fåtal ögonkontakt vid ett ståtlig älg, grips oss däremot enkel från panik sålunda snart detta det sägs ifall för att ett varg alternativt enstaka björn iakttagits inom närheten från alternativt inom bebyggda områden, samt ibland kräver boskaps- alternativt renägare för att erhålla ta mot vapen till för att skydda sin egendom.

Likaså råder detta olika uppfattningar ifall rådjur alternativt den beryktade skarven beroende vid vem man frågar. 

Därtill besitter oss enstaka omdiskuterad klass från s.k. invasiva arter, vilka består dels från sinsemellan olika skadliga nykomlingar, dels från förvildade arter, samt ibland återinflyttare, hos oss mot modell pilgrimsmusslan, den således kallade mördarsnigeln, mårdhunden, minken liksom enstaka rad skadliga insekter, samt bland växter mot modell blomsterlupinen samt vissa lokor, vilka oftast bekämpas såsom störande inkräktare.

detta torde yttra sig självt för att en medvarelseperspektiv vilket gäller dem olika vilda djuren innebär en avvägande från såväl ekologiska vilket samhälleliga omständigheter, vilka inom sin föränderlighet ingalunda låter sig fastslås enstaka gång på grund av samtliga, utan kräver enstaka kontinuerlig samt således allsidig omprövning vilket möjligt från såväl dem praktiska vilket moraliska bekymmer oss ställs inför.  

Nämnas bör dock för att nära dödandet från en varelse inom självförsvar utgör den omedelbarafaran enstaka skillnad inom omständigheter, likt ej sammanträffar tillsammans med dem sätt vid vilka oss dödar vilt ur jaktvårds- alternativt nyttoperspektiv.

Samtidigt existerar detta viktigt för att komma minnas för att oss beträffande vissa till människan farliga skadedjur, dock även nära användningen från försöksdjur, fråntar djuren detta vilket annars skulle lyssna mot för att titta dem liksom levande varelser tillsammans en från oss oberoende eget liv. Inom den fabriksrelaterade uppfödningen från kor, svin, får samt höns, liksom numera även inom fiskodlingen – var djuren minskas mot blotta led inom ett kostnadseffektiv produktion från matvaror till marknaden – ignoreras däremot medvarelseperspektivet helt samt hållet. 

Jag önskar samtidigt påminna angående för att oss ifrån barnsben bevittnar samt får lära oss en oräknelig olika sätt för att förhålla oss mot vilt samt natur, något vilket mot sin karaktär samt mot sitt räckvidd varierar beroende vid uppväxtmiljön, dock vilket inom ett stadsanpassad livstyp utarmats inom den meningen för att ett direkt vardaglig förbindelse tillsammans med vilt samt natur vanligen existerar inskränkt, liksom även från för att oss alltmer enbart existerar konsumenter från djur- samt växtprodukter.

Tilläggas förmå för att oss numera även konsumerar naturen vilket upplevelseturister, varvid oss snarare styrs från nöjesintressen än från enstaka vård angående vare sig djuren själva alternativt naturen liksom sådan. inom stadsmiljön existerar inställningen mot duvor samt måsar ofta negativ, dem förra på grund av för att dem smutsar ner samt dem senare på grund av för att dem existerar obehagligt påträngande.

vid detta kurera taget låter detta sig sägas för att vår medvetande på grund av varelse formas från dem olika konkreta relationer oss själva besitter mot dem, dock även från dem olika roller djuren besitter (eller ej har) inom ramen till en mångkulturellt samhälle – olikartade förhållningssätt såsom kommer mot formulering inom våra beteendemönster, vilka ej låter sig återföras vid någon allmänt omfattad neutral utgångspunkt.  

För tydlighetens skull önskar jag framhålla för att påtalandet från mångfalden från kvalitativt olika förhållningssätt mot vilt, innebär för att frågan ifall relationen mellan människor samt varelse måste ställas likt enstaka fråga ifall vad vilket utmärker människan bland djuren, istället till för att utgå ifrån den gammal uppfattningen angående människans förmenta särställning liksom åtskild ifrån samt ovanom djuren, samt låsningen nära tanken för att djurens existens samt värde består inom för att existera medel på grund av oss.

för att titta varelse liksom medvarelser existerar såsom ovan framhölls ett moralisk fråga ifall för att inta en ansvarsfullt förhållningssätt mot dem vilket levande varelser. Detta innebär ändå inte att en medvarelseperspektiv tillbakavisar samtliga skillnader mellan människor samt vilt, eftersom chansen för att betrakta djuren liksom objekt på grund av enstaka vård vilket vinnlägger sig ifall deras väl samt ve, förutsätter ett perception ifall vad en mänskligt förhållningssätt mot varelse kräver från oss just likt människor.

Det jag ovan kallade medvarelseglömska sammanhänger tillsammans för att oss från ofta nog därför betänkliga svepskäl håller fast nära enstaka förment legitimerande ”skillnad” mellan människa samt varelse, dock är kapabel – såsom sagt – delvis även bero vid för att den direkta kontakten tillsammans med naturens vilda vilt, liksom även tillsammans med den agrara kulturens domesticerade arter, existerar korrekt inskränkt inom vår urbana dagligt liv.

eftersom innebörden inom idén ifall djuren liksom medvarelser ej förmå formuleras utan en beaktande från den diversitet från olika sätt vid vilka oss förhåller oss mot varelse, kännetecknas vår förmåga för att tygla alternativt förändra våra handlingar gentemot dem från enstaka viss öppenhet alternativt obestämdhet. Detta innebär samtidigt för att samtliga från oss ej finner detta tvingande alternativt angeläget (eller ens motiverat) för att omfatta idén ifall medvarelser, liksom ej heller för att en grundlig från denna koncept skulle föra tillsammans med sig ett enighet ifall vilka former liksom existerar nödvändiga, tänkbara alternativt uteslutna.  

Ett öppet bokslut liksom kräver ständigt nya omprövningar 

Som ett beskrivning från detta ovanstående, önskar jag slutföra tillsammans för att påminna ifall för att människans liv innefattar flera vitt skilda behov samt intressen vilka påverkar varandra vid dem maximalt olika sätt – vilket samtidigt innebär för att dem problem att diskutera oss ställer, samt dem svar oss ger, existerar lika skiftande vilket dem olika kontext var dem ställs samt besvaras.

eftersom den fras oss liksom enskilda individer ser inom detta oss tänker, säger samt fullfölja, formas inom ramen på grund av dem vardagliga möjligheter såsom rådande samhällsförhållanden erbjuder, kommer våra problem att diskutera ifall värde, uppgift samt fras även för att handla ifall vår delaktighet inom en mänskligt livssammanhang, var dem olika alternativ samt möjligheter för att handla liksom oss ställs inför, samtidigt innebär olika möjligheter mot gott samt ont.

vad oss själva inom vår livsstil fullfölja från dessa möjligheter existerar sålunda ytterst ett samvetsfråga, såsom ingen ytterligare än oss själva förmå axla ansvaret för.  

Sålunda gäller detta för att ifrån fall mot fall fråga oss vad oss tillsammans med öppna ögon samt tillsammans med krav vid en ansvarsfullt handlande förmå ta vid allvar såsom en mänskligt beteende mot djur, vilket innebär en vidkännande från för att samtliga levande varelser äger sina egna mer alternativt mindre specifika behov samt betingelser till för att behärska existera liksom dem egenartade varelser dem existerar.

inom den meningen existerar medvarelseperspektivet besläktat tillsammans med vår förmåga för att hysa vård angående varandra alternativt för att låta oss bevekas från ett ytterligare människas vädjan, samt såsom sådant en förhållningssätt vilket tar hänsyn mot djuren liksom levande varelser tillsammans med en eget liv för att leva, liksom även för att oss – vilket tål för att återkomma – vidkänns vårt ofrånkomliga beroende från ett natur likt ej existerar vår personlig alster, dock liksom oss själva existerar enstaka sektion av.  

Detta ställer plats samt enstaka från oss inför uppgiften för att efter bästa förmåga försöka öva upp såväl ett respektfull uppmärksamhet såsom ett lyhörd vård, ej enbart vilket gäller våra medmänniskor utan vid sina olika sätt även djuren samt resten från naturen, till för att mitt inom detta nära, lilla samt vanliga tillsammans med öppna sinnen samt öppet hjärta ta fasta vid för att denna förunderliga planet existerar hemorten på grund av enstaka oöverskådlig diversitet från andra livsformer än vår personlig, samt härigenom efter bästa förmåga värna ifall den oskattbara gåvan för att oss själva liksom allt medlevande finns till!

Göran Torrkulla existerar tänkare samt konstnär. 

Related