Vilka är eus fem huvudområden
Europeiska unionen
Europeiska unionen (EU) existerar enstaka fördragsbunden union mellan 27 europeiskaländer samt en unikt internationellt styrt samarbete inom världen.[11][12] Unionen upprättades den 1 november 1993 vilket ett vidareutveckling från Europeiska gemenskaperna.
Den existerar detta primära uttrycket till fullföljandet från den europeiska integrationsprocess såsom påbörjades den 9 femte månaden i året 1950 genom Schumandeklarationen samt vilket syftade mot för att bringa en slut vid krigen inom Europa.
Unionen omfattar 27 medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, land, land i baltikum, land i norden, land i västeuropa, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, land, Tjeckien, Tyskland, Ungern samt Österrike.
inom avsikt för att nå sina gemensamma uppgift äger dessa länder tilldelat unionen vissa befogenheter, såsom utövas från dess sju institutioner: Europaparlamentet, Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, EU-domstolen, Europeiska centralbanken samt Europeiska revisionsrätten.[13]
Unionens omfattande syfte existerar i enlighet med fördraget angående Europeiska unionen för att främja freden, unionens primär värden (såsom frihet, demokrati samt jämlikhet) samt folkens välfärd.[14] Unionen besitter likt mål för att upprätta en sektor tillsammans frihet, säkerhet samt rätt och jämlikhet utan inre gränser, ett inre handelsplats tillsammans med fri rörlighet till produkter, tjänster, personer samt tillgångar samt enstaka finansiell samt monetär union tillsammans med ett gemensam valuta, samt för att verka till sina värden runt angående inom världen, bland annat genom enstaka gemensam utrikes- samt säkerhetspolitik.[15] Unionen äger även inrättat en unionsmedborgarskap, såsom existerar kopplat mot vissa primär rättigheter, såsom rätten för att röra sig fritt inom unionen.
EU-samarbetet besitter varit objekt till grundlig diskussioner samt utgör ett kontroversiell fråga inom stora delar från unionen. Kritiker hävdar bland annat för att unionen existerar odemokratisk, byråkratisk samt på grund av centraliserad samt komplex, medan förespråkarna hävdar för att unionen utgör en viktigt samarbete på grund av för att förbättra detta ekonomiska samt sociala välståndet inom Europa samt till för att skydda freden sedan andra världskriget.
Europeiska unionen tilldelades 2012 Nobels fredspris tillsammans motiveringen ”för för att inom ovan 60 kalenderår äga bidragit mot fred, försoning, demokrati samt mänskliga rättigheter inom Europa”.[16]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Europeiska unionen bildades den 1 november 1993, dock dess bakgrund sträcker sig ända igen mot upprättandet från Europeiska kol- samt stålgemenskapen (EKSG) den 23 juli 1952 då dess inledande institutioner skapades.
Efter en misslyckat försök tillsammans med för att forma ett försvarsgemenskap, fokuserades samarbetet istället vid ekonomiska samt energipolitiska frågor.[17] enstaka finansiell gemenskap upprättades den 1 januari 1958 samt drygt tio tid senare fulländades inrättandet från enstaka tullunion.[18] detta plats dock inledningsvis den 1 januari 1993 vilket ett fullständig inre handelsplats tillsammans fri rörlighet till produkter, tjänster, personer samt tillgångar förverkligades,[19] tillsammans med enstaka gemensam valuta samt monetär politik ifrån samt tillsammans med den 1 januari 1999.
Utvecklandet från detta europeiska samarbetet besitter skett successivt genom antagandet från nya fördrag. Denna process besitter mot massiv sektion varit beroende från dem nära relationerna mellan land i västeuropa samt Tyskland, samt ofta skett inom samband tillsammans med olika kriser såsom drivit vid medlemsstaterna inom för att fördjupa sin integration på grund av för att möta en uppkommet behov från ökat samarbete.
Upprättandet från Europeiska gemenskaperna
[redigera | redigera wikitext]Europeiska unionens saga sträcker sig igen mot upprättandet från Europeiska gemenskaperna inom ruinerna från andra världskriget. Den 9 femte månaden i året 1950, numera känt likt Europadagen, lade Frankrikes dåvarande utrikesminister Robert Schuman fram en förslag, Schumandeklarationen, tillsammans motiveringen för att ”världsfreden ej är kapabel upprätthållas utan konstruktiva insatser mot hotande faror” samt för att en enat Europa plats ett nödvändighet till för att undvika nya krig.[20] Förslaget innebar för att världens inledande överstatliga organisation – Europeiska kol- samt stålgemenskapen – skulle etableras samt för att den franska samt tyska kol- samt stålproduktionen, vilket fanns enstaka förutsättning till för att producera krigsmateriel, skulle underställas denna organisation.
Organisationen skulle ledas från enstaka upphöjd myndighet, liksom skulle artikel oberoende från medlemsstaterna samt vars beslut skulle artikel direkt bindande till dem. Förutom för att skydda freden inom Europa, syftade organisationen mot för att producera ekonomiskt samt socialt välstånd, vilket i enlighet med förslaget skulle användas på grund av för att förbättra Afrika.
Samarbetet skulle existera fördragsbundet samt stå öppet till andra europeiska länder för att ansluta.[21]
Den 18 april 1951 undertecknades Parisfördraget, likt inom stora drag innehöll förslagen ifrån Schumandeklarationen. Förutom land i västeuropa samt Västtyskland anslöt sig även Italien samt Benelux-länderna (Belgien, Nederländerna samt Luxemburg) mot samarbetet.
nära undertecknandet antog medlemsstaternas företrädare enstaka symbolisk förklaring – Europadeklarationen – var dem proklamerade starten till en Europa präglat från samarbete samt samtidigt uppmanade andra europeiska länder för att att koppla eller förena med något sig. Fördraget trädde inom kraft den 23 juli 1952 på grund av ett period från 50 tid.
Den franske tjänstemannen jean Monnet, såsom ägde utarbetat Schumandeklarationen, utsågs mot Höga myndighetens inledande ordförande. Förutom enstaka upphöjd myndighet, inrättades även ett rådgivande parlamentarisk kyrka, en ministerråd samt ett gemensam domstol.[22]
Efter undertecknandet från Parisfördraget påbörjades arbetet tillsammans med för att inrätta en försvarspolitiskt samarbete.
Den 27 femte månaden i året 1952 undertecknades fördraget angående upprättandet från Europeiska försvarsgemenskapen, likt fanns tänkt för att leda mot inrättandet från en gemensamt försvar. Den 30 augusti 1954 avslogs fördraget dock från Frankrikes nationalförsamling. Fördraget kunde därför ej träda inom kraft, samt utvecklingen från detta europeiska försvarssamarbetet skedde istället inom ramen till Nato samt Västeuropeiska unionen.[17][23]
I spåren från detta misslyckade försöket tillsammans med för att upprätta enstaka försvarsgemenskap tog Benelux-länderna, beneath ledarskap från Nederländernas utrikesminister Johan Beyen, initiativ mot för att istället inleda en ekonomiskt samt energipolitiskt samarbete, framför allt genom för att inrätta enstaka gemensam handelsplats samt enstaka tullunion tillsammans med Benelux-samarbetet liksom föregångsmodell.
nära Messinakonferensen den 1–3 juni 1955 tillsattes ett kommitté, ledd från Belgiens dåvarande utrikesminister Paul-Henri Spaak, tillsammans övning för att utarbeta en mer konkret förslag. Även enstaka representant ifrån Storbritannien bjöds in, dock den brittiska regeringen drog sig ur förhandlingarna inom oktober 1955 vid bas från sitt motstånd mot för att ingå inom enstaka tullunion.[24]
I sin sammanfattning föreslog Spaak-kommittén bildandet från numeriskt värde nya organisationer: Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) till ekonomiskt samarbete samt Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) till samarbete kring kärnkraft.[25][26] Detta förslag förverkligades genom Romfördragen, vilket undertecknades den 25 mars 1957 samt trädde inom kraft den 1 januari 1958 vid obestämd tidsperiod.
mot skillnad ifrån EKSG, präglades EEG samt Euratom ej från lika långtgående överstatlighet, vilket främst fanns en krav ifrån land i västeuropa. Beslut kunde dock kvar inom flera fall saknas tillsammans kvalificerad majoritet på grund av för att förhindra blockeringar ifrån enskilda medlemsstater. Den parlamentariska församlingen (sedermera Europaparlamentet) samt domstolen blev gemensamma till dem tre gemenskaperna.
Däremot inrättades plats sitt separata ministerråd samt fanns sin separata kommission (istället till enstaka upphöjd myndighet) till EEG samt Euratom.[27][28] inledningsvis genom fusionsfördraget, vilket trädde inom kraft den 1 juli 1967, slogs dem parallella institutionerna till Europeiska gemenskaperna ihop, varvid detta bildades en enda ministerråd samt enstaka enda kommission på grund av samtliga tre gemenskaperna.[29]
Förverkligandet från den inre marknaden
[redigera | redigera wikitext]Under 1960-talet genomfördes flera från bestämmelserna inom fördragen ifrån 1950-talet.
enstaka gemensam jordbrukspolitik inrättades den 30 juli 1962 tillsammans avsikt för att höja produktiviteten samt pålitligheten inom detta europeiska jordbruket.[30] enstaka milstolpe inom arbetet tillsammans för att producera ett gemensam handelsplats tillsammans med fri rörlighet till produkter, tjänster, personer samt tillgångar uppnåddes då tullunionen blev verklighet den 1 juli 1968, en samt en halvt kalenderår tidigare än förutsett i enlighet med Romfördragen.
Därmed avskaffades varenda tullavgifter mellan medlemsstaterna samtidigt såsom gemensamma tullavgifter infördes mot tredjeländer, något likt gav upphov mot enstaka kraftigt ökad köp mellan medlemsstaterna.[31] Den 8 november 1968 genomfördes även den fria rörligheten till arbetstagare, vilket innebar för att medborgare inom medlemsstaterna fick korrekt för att ta jobb inom andra medlemsstater vid identisk villkor såsom dem egna medborgarna var.
I start från 1960-talet inledde medlemsstaternas stats- alternativt regeringschefer regelbundna sammanträden inom ramen på grund av vilket liksom senare skulle anlända för att bli känt såsom Europeiska rådet. Detta plats framför allt en sätt till Frankrikes nya president Charles dem Gaulle för att stärka dem nationella regeringarnas påverkan gentemot dem överstatliga institutionerna, vilket han ansåg ägde till många auktoritet.
1965 drabbades Europeiska gemenskaperna från sin inledande allvarliga kris då land i västeuropa protesterade mot kommissionens förslag mot reformerad jordbrukspolitik. Den franska regeringen motsatte sig vad den uppfattade såsom en försök från kommissionen för att utöka sin personlig samt den parlamentariska församlingens auktoritet vid ministerrådens bekostnad. inom ren protest återkallade land i västeuropa sina rådsrepresentanter nära gemenskaperna, vilket gav upphov mot ”den tomma stolens kris”.[32] ursprunglig inom januari 1966 nåddes ett kompromiss – Luxemburgkompromissen – liksom innebar för att medlemsstaternas regeringar slöt ett informell överenskommelse angående för att ständigt eftersträva enhällighet inom problem att diskutera vilket ansågs existera från nationellt nyfikenhet till någon medlemsstat, även inom dem fall då fördragen endast fordrade kvalificerad majoritet.[33]
Den 1 januari 1973 ägde gemenskapernas inledande utvidgning lokal då land, Irland samt Storbritannien anslöt sig mot gemenskaperna.
Deras anslutning ägde dittills blockerats från land i västeuropa, eftersom dem Gaulle ägde motsatt sig en brittiskt medlemskap.[34] Även Norge ägde förhandlat angående medlemskap, dock anslutningen avslogs från dem norska väljarna inom enstaka folkomröstning den 25 september 1972. beneath 1980-talet utvidgades gemenskaperna mot för att även omfatta Grekland (1981) samt Portugal samt Spanien (1986), efter för att dessa länder ägde demokratiserats.[35]
Luxemburgkompromissen samt övergången mot enhällighet inom varenda problem att diskutera från ”känslig karaktär” innebar för att den europeiska integrationsprocessen inom stort sett avstannade beneath 1970-talet samt start från 1980-talet.
inom spåren från dem ekonomiska bekymmer såsom medlemsstaterna upplevde beneath identisk period väcktes dock nya krav vid en fördjupat samarbete.[36] beneath inledande halvan från 1980-talet påbörjades förhandlingarna ifall europeiska enhetsakten, vilket trädde inom kraft den 1 juli 1987. Genom enhetsakten återupprättades samt utökades majoritetsbeslut inom enstaka rad viktiga områden på grund av den gemensamma marknaden.
beneath kommissionsordförande Jacques Delors period antogs en grundlig box från 310 åtgärder till för att producera enstaka fulländad gemensam handelsplats utan inre gränser – den inre marknaden. Den 1 juli 1990 förverkligades den fria rörligheten till tillgångar samt den 1 januari 1993 förverkligades slutligen den inre marknaden,[37] 35 tid efter för att Romfördragen ägde trätt inom kraft.
Bildandet från ett politisk union
[redigera | redigera wikitext]Vid sidan från förverkligandet från den inre marknaden ökade även entusiasmen till en fördjupat politiskt samarbete beneath 1980-talet. inom juni 1979 ägde detta inledande direkta valet mot Europaparlamentet hållits, efter för att rådet ägde enats angående hur valsystemet skulle utformas.[38]Europeiska rådet uttryckte nära sitt församling inom juni 1983 inom Stuttgart, Västtyskland, sin vilja för att upprätta enstaka politisk union, tillsammans enstaka gemensam utrikes- samt säkerhetspolitik, viss harmonisering från lagar samt en samarbete inom rättsliga samt nationell frågor.[39][40]
1985 slöt flera från gemenskapernas medlemsstater en avtal, Schengenavtalet, angående för att avskaffa sina gränskontroller nära dem gemensamma avgränsningar efter för att Storbritannien ägde blockerat en sådant samarbete inom Europeiska gemenskaperna.[41] detta plats dock inledningsvis genom Maastrichtfördraget, såsom trädde inom kraft den 1 november 1993 efter ett utdragen ratificeringsprocess, såsom Europeiska unionen upprättades.
Unionen omfattade tre olika pelare: inledande pelaren inom struktur från detta överstatliga samarbetet inom ramen på grund av Europeiska gemenskaperna, andra pelaren inom form eller gestalt från enstaka gemensam utrikes- samt säkerhetspolitik samt den tredjeplats pelaren inom struktur från rättsliga samt nationell frågor.[42] Europeiska ekonomiska gemenskapen ersattes samtidigt från Europeiska gemenskapen.
en unionsmedborgarskap inrättades till varenda medborgare inom medlemsstaterna samt kopplades ihop tillsammans vissa primär rättigheter, mot modell rätten för att röra sig fritt mellan medlemsstaterna.[43]
Införandet från euron
[redigera | redigera wikitext]Den nya unionen ägde även likt syfte för att införa enstaka gemensam valuta före 1990-talets slut.
beneath 1997 antog Europeiska rådet numeriskt värde viktiga beslut inom Amsterdam, Nederländerna. detta inledande gällde stabilitets- samt tillväxtpakten, likt innebar för att medlemsstaterna åtog sig för att upprätthålla sunda offentliga finanser. detta plats enstaka förutsättning till bildandet från enstaka valutaunion, vilket skulle verkställas beneath dem kommande åren.[44] detta andra beslutet gällde Amsterdamfördraget, vilket trädde inom kraft den 1 femte månaden i året 1999.
Fördraget införlivade Schengensamarbetet inom unionens ramar samt överförde enstaka sektion fakta samt funktioner ifrån Västeuropeiska unionen mot Europeiska unionen.
Den 1 juni 1998 inrättades Europeiska centralbanken tillsammans övning för att föra den gemensamma monetära politiken inom euroområdet. Den 1 januari 1999 infördes euron liksom den gemensamma valutan inom elva från medlemsstaterna; samtliga utom land, Grekland, Storbritannien samt land.
Grekland anslöt sig dock den 1 januari 2001. Euromynt samt eurosedlar infördes den 1 januari 2002 samt ersatte då dem nationella valutorna inom Belgien, land i norden, land i västeuropa, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland samt Österrike.[45]
Föreningen mellan Väst- samt Östeuropa
[redigera | redigera wikitext]Järnridåns samt Berlinmurens fall 1989 banade vägen på grund av enstaka utvidgning österut.
1990 återförenades Östtyskland tillsammans Västtyskland samt blev därmed enstaka sektion från detta europeiska samarbetet.[46]Kalla krigets slut ledde mot för att dem neutrala länderna land i norden, landet samt Österrike ansökte ifall medlemskap samt den 1 januari 1995 anslöt dem sig mot unionen.[47] Även Norge ägde ansökt ifall medlemskap, dock anslutningen avslogs till ett andra gång från dem norska väljarna inom enstaka folkomröstning den 28 november 1994.[48]
Den 23 juli 2002 upplöstes EKSG mot resultat från för att Parisfördraget upphörde för att gälla.
EKSG:s tillgångar överfördes då mot Europeiska gemenskapen. på grund av för att justera unionen inför den kommande utvidgningen antogs Nicefördraget, likt trädde inom kraft den 1 månad 2003. Den 1 femte månaden i året 2004 ägde slutligen unionens dittills största utvidgning plats då åtta central- samt östeuropeiska länder samt Cypern samt Malta anslöt sig mot unionen.
sidled tillsammans med utvidgningen utarbetades även enstaka europeisk konstitution, dock denna avslogs 2005 inom folkomröstningar inom land i västeuropa samt Nederländerna. Istället utarbetades Lissabonfördraget liksom efter ett utdragen ratificeringsprocess trädde inom kraft den 1 månad 2009.[49] Fördraget innebar för att Europeiska unionen slutligen ersatte Europeiska gemenskapen samt blev enstaka personlig juridisk individ.
Den 1 januari 2007 blev Bulgarien samt Rumänien medlemmar inom unionen, trots grundlig bedömning mot korruptionen samt den organiserade brottsligheten inom dem båda länderna. beneath 2010 samt 2011 avvecklades Västeuropeiska unionen samt dess kvarstående data samt funktioner övertogs från Europeiska unionen. Den 1 juli 2013 blev även Kroatien medlem inom unionen.[50]
I spåren från finanskrisen 2007–2008 drabbades medlemsstaterna mot slutet från 2009 från enstaka djup samt långvarig statsfinansiell kris – eurokrisen.
dem offentliga finanserna försämrades avsevärt inom nästan samtliga medlemsstater samt flera regeringar inom euroområdet tvingades för att ta emot nödlån på grund av för att klara sig då räntorna vid finansmarknaden sköt inom höjden.[51] Krisen uppmärksammade brister inom den ekonomiska styrningen inom eurosamarbetet samt ledde bland annat mot ett reformerad stabilitets- samt tillväxtpakt samt ett fräsch bankunion samt kapitalmarknadsunion.[52]
I mitten från 2015 eskalerade ytterligare enstaka kris – flyktingkrisen – då ovan ett miljon asylsökande tog sig mot unionen på grund av för att söka skydd.
Krisen ledde mot spänningar mellan medlemsstaterna inom synen vid asylmottagandet samt flera medlemsstater införde tillfälliga inre gränskontroller inom Schengenområdet.[53]
Den 23 juni 2016 röstade enstaka majoritet från britterna till för att lämna unionen inom enstaka folkomröstning. Den brittiska regeringen begärde utträde den 29 mars 2017, vilket resulterade inom för att Storbritannien, likt den inledande medlemsstaten någonsin, lämnade unionen den 1 månad 2020 efter ett långdragen förhandlings- samt ratificeringsprocess från avtalet ifall Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen.
Unionsrätten fortsatte dock för att existera tillämplig inom Storbritannien beneath enstaka övergång fram mot den 1 januari 2021.[54]
Under covid-19-pandemin, tillsammans början beneath 2020, tvingades medlemsstaterna för att införa olika reserestriktioner mellan sig på grund av för att begränsa smittspridningen.[55][56] till för att stimulera den ekonomiska återhämtningen inom spåren från pandemin antogs en grundlig återhämtningsinstrument vid 750 miljarder euro till för att finansiera olika investeringar inom medlemsstaterna.[57]
Utbredning samt utvidgning
[redigera | redigera wikitext]Europeiska unionens territorium upptar större delen från norra, västra, södra samt centrala Europa.
Den totala ytan från unionens 27 medlemsstater existerar 4 236 351 km²,[3] vilket kunna jämföras tillsammans Europas totala yta vid ungefär 10 180 000 km². Tillsammans äger medlemsstaterna ett 13 770 kilometer utdragen gräns mot 18 andra europeiska länder, däribland Belarus, Norge, Ryssland, Storbritannien, Turkiet, Ukraina samt västra Balkan.[3] Unionen besitter även världens största exklusiva ekonomiska område tillsammans med 25 miljoner km².[58]
Medlemsstater
[redigera | redigera wikitext]Europeiska unionen består från 27 medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, land, land i baltikum, land i norden, land i västeuropa, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, land, Tjeckien, Tyskland, Ungern samt Österrike.
Vid upprättandet från Europeiska kol- samt stålgemenskapen 1952 ingick endast Belgien, land i västeuropa, Italien, Luxemburg, Nederländerna samt Västtyskland inom samarbetet. Sedan dess äger detta successivt utvidgats mot för att omfatta fler europeiska länder. mot ett start blockerades utvidgningen från Frankrikes president Charles dem Gaulle