Hur många kolonier hade storbritannien i afrika
Kapplöpningen angående Afrika
Kapplöpningen angående Afrika alternativt Afrikas delning[1] kallas dem koloniseringar samt territoriekonflikter inom Afrika likt utspelades mellan imperialistiskaeuropeiska länder ifrån start från 1880-talet mot inledande världskrigets eruption 1914.
Under den senare hälften från 1800-talet förändrades imperialismens karaktär ifrån en "informellt" kontrollsystem genom militärt påverkan samt finansiell dominans mot formellt direktstyre.
dem konkurrerande länderna Storbritannien, land i västeuropa, samt kejsardömet Tyskland tvistade angående territorialanspråken, samt plats flera gånger nära en krigsutbrott. Försök för att medla kolonialanspråken misslyckades, samt dispyter ovan Afrika plats ett från faktorerna liksom ledde mot inledande världskrigets eruption.
Exploateringen från kontinenten
[redigera | redigera wikitext]Kartläggning
[redigera | redigera wikitext]Västerländsk utforskning samt exploatering från Afrikanska områden ägde börjat inom slutet vid 1700-talet.
1835 ägde européer kartlagt största delen från nordvästra Afrika. Bland dem maximalt kända europeiska exploratör plats David Livingstone, vilket kartlade detta väldiga inre delarna från Afrika, samt Alexandre dem Serpa Pinto, likt korsade både södra samt centrala Afrika. Expeditioner vid 1850- samt 1860-talen från Richard Burton, John Speke samt James Grant lokaliserade dem stora centrala sjöarna samt Nilens källa.
nära slutet från århundradet ägde européer kartlagt Nilen ifrån dess källa; loppet hos Niger-, Kongo- samt Zambezifloden ägde även kartlagts samt omvärlden insåg idag vilka tillgångar vilket fanns inom Afrika.
Kolonisation
[redigera | redigera wikitext]Vid tid 1875 plats dem enda större kolonierna detta franska Algeriet, vars erövring ägde börjat vid 1830-talet trots Abd al-Qadirs starka motstånd samt Kabylernas uppror vid 1870-talet, den brittiska Kapkolonin samt Angola vilket hölls från portugiserna.
Teknologiska framsteg underlättade fortsatt kolonisering. Industrialiseringen gav snabb tillväxt inom försändelse samt informationsutbyte, speciellt inom struktur från ångfartyg, järnvägar samt telegrafer. Medicinska framsteg fanns även viktiga, särskilt läkemedel mot tropiska sjukdomar. Framtagandet från medicinskt ämne, en medicin mot malaria, möjliggjorde stora erövringar inom tropikerna.
Delningen
[redigera | redigera wikitext]I mitten från 1800-talet plats dem europeiska besittningarna mestadels bundna nära kusterna. dem ägde inom regel uppstått ur handelsfördrag samt utgjorde inledningsvis enstaka faktorier, kring vilka sedan större nybyggen växte upp. dock tillsammans start från 1880-talet greps dem stora europeiska staterna från kolonifeber samt begär för att vinna således stora stycken likt möjligt från dem politiskt maktlösa länderna inom Afrika.
Man förmå tillsammans rätta prata angående Afrikas delning såsom enstaka epokgörande tilldragelse. Impulsen därtill gavs från flera faktorer, bland annat nödvändigheten från nya marknader till den europeiska industrin samt upprättandet från Tyska riket. Denna Afrikas delning gav anledning mot slutandet från ett resultat traktater mellan europeiska regeringar inbördes samt mellan dessa samt infödda afrikanska hövdingar ovan större samt mindre landsträckor, vilka sedan liksom kolonier, protektorat alternativt intressesfärer blev införda beneath europeiskt maktområde.
Vid denna delning spelade särskilt tre makter ett betydelsefull roll, nämligen land i västeuropa, Storbritannien samt Tyskland. beneath den stora kapplöpningen förekom talrika intressekonflikter samt hotande ansatser mot sammanstötningar. Särskilt noteras Fashodakonflikten 1898 mellan Storbritannien samt land i västeuropa samt konflikten mellan land i västeuropa samt Tyskland 1911, den sålunda kallade Agadiraffären.
Frankrike
[redigera | redigera wikitext]Början från den inbördes tävlan mellan stormakterna gjordes från fransmännen vilket omkring 1880 ägde några obetydliga landsträckor inom Senegambien samt vid Guineakusten, några små småöar nära Madagaskar samt Algeriet genom för att några områden nära Gabon utvidgades 1877 tillsammans tillägg från på baksidan liggande länder samt förvärvandet från Tunisien 1881.
tid 1885 tillerkändes land i västeuropa vid Berlinkonferensen läka Franska Kongo vilket sedan sammanbands tillsammans landet nära Sharifloden samt öster ifall Tchadsjön, vilket blev franskt.
Området sydöst angående Senegambien lades beneath fransk överhöghet. bota landet kring övre Nigers sydliga bifloder blev franskt samt Senegambien sammanbands tillsammans med kuststräckan vid Elfenbenskusten.
Fransmännen ägde dessutom ett ägande vid Slavkusten inom Dahome, vilket dem köpt från Dahomes konung 1878 samt såsom 1883 samt 1885 alltmer utvidgades åt norr.
I ett tvistefråga från massiv innebörd fick land i västeuropa ge efter, nämligen "Fashodaaffären", varigenom land i västeuropa tvangs för att draga sig igen ifrån Nildalen samt ett fräsch gräns bestämdes mellan brittiska samt franska intressesfärerna genom en fördrag 1899.
Frankrike ockuperade 1895 ön Madagaskar, liksom sedan 1883 stod beneath dess protektorat samt 1896 förklarades likt fransk koloni. Franska Somaliland nära Bab el-Mandebsundet bildades 1896.
Under dem nästa år sökte idag dem tre makterna för att vinna områden längre norrut vid Guineakusten. detta uppstod härvid enstaka hetsig kapplöpning mellan särskilt Tyskland samt land i västeuropa, vilken bilades genom en fördrag 1897, såsom fastslog gränsen på grund av Togo inom öster samt norr, dock land i västeuropa fick öppen väg ifrån Dahome mot Niger.
Även tillsammans Storbritannien, liksom ogillade fransmännens framryckande, något som har transporterats eller flyttats underhandlingar. tid 1890 slöts enstaka överenskommelse, genom vilken övre Niger blev franskt samt nedre Niger engelskt samt ett demarkationslinje drogs ifrån säga mot Tchadsjön. Långvariga förhandlingar mellan länderna avslutades ursprunglig genom Nigerkonventionen 1898, varvid land i västeuropa mot Storbritannien avstod en stort stycke nära Niger, dock å andra sidan erhöll några mindre viktiga områden inom utbyte.
Storbritannien
[redigera | redigera wikitext]Samtidigt utvidgade Storbritannien sin maktställning. Egypten ockuperades 1882, Brittiska Somaliland grundades 1884, områdena nära Nedre Niger blev tagna inom ägande 1886 samt Bechuanaland 1885. Brittiska Sambesiområdet innefattade då samtliga engelska besittningar inom Central-Afrika, ifrån Tanganika samt Njassa inom norr mot Molopofloden inom söder.
Tyskland
[redigera | redigera wikitext]Som färsk kolonialmakt uppträdde Tyskland ifrån 1884 genom upprättandet från kolonierna Tyska Sydvästafrika, Kamerun samt Togo samt Tyska Östafrika.
Italien
[redigera | redigera wikitext]Italien organiserade en 1879 nära Röda havet förvärvat samt senare utvidgat enhet mot kolonin Italienska Eritrea 1890.
Italienska Somaliland vid Afrikas horn bildades 1889.
Belgien
[redigera | redigera wikitext]På Kongokonferensen 1885 ställdes Kongostaten beneath belgiske konungens suveränitet.
Övrig kolonisation
[redigera | redigera wikitext]Här är kapabel nämnas bildandet från Rhodesia, boerkriget, Sydafrikanska unionens bildande, Kongostatens förvandling mot belgisk koloni 1908, Italiens misslyckade försök vid 1890-talet för att hävda sitt övervälde ovan Abessinien samt dess erövrande från Tripolis ifrån Turkiet 1912 samt Marockos ställande beneath franskt protektorat 1911.
Liberia ställdes 1912 beneath USA:s finansiella övervakning. detta måste även nämnas för att även Portugal samt Spanien ägde kolonier inom Afrika långt före kapplöpningens start.
Efter inledande världskriget
[redigera | redigera wikitext]Efter inledande världskriget ändrades Afrikas politiska indelning viktigt sedan 1900-talets start samt särskilt genom freden inom Versailles 28 juni 1919.
I Afrika fanns efter kriget endast tre självständiga stater nämligen konungariket Egypten, republiken Liberia samt konungariket Abessinien. Tanger bildade tillsammans sitt sektor ett internationell område. till övrigt plats all världsdelen uppdelad vid kolonier åt europeiska makter.
Efter ihärdig kamp på grund av sina kolonier förlorade Tyskland genom Versaillesfreden sin ställning likt kolonialmakt, samt dess forna kolonier inom Afrika.
Dessa uppdelades således, för att från Togo tillföll omkring enstaka tredjedel Storbritannien samt numeriskt värde tredjedelar land i västeuropa. från Kamerun tillföll största delen land i västeuropa samt ett mindre sektion Storbritannien. Tyska Sydvästafrika tilldelades Sydafrikanska unionen vilket mandatområde beneath Nationernas förbund. Tyska Östafrika tilldelades mot större delen Storbritannien (Tanganjikaterritoriet) såsom mandatområde samt mot ett mindre sektion (distrikten Ruanda samt Urundi) Belgien.