Sveriges största vindkraftverk i maglarp skåne
Maglarps vindkraftverk (1982–1993)
| Maglarps vindkraftverk | |
Maglarpsverkets snarlika systerkraftverk WTS-4 inom medicin Bow, Wyoming, USA | |
| Plats | Maglarp, Trelleborg |
|---|---|
| Land | Sverige |
| Ägare | Sydkraft |
| Färdigställt | 1982 |
| Stängdes | 1993 |
| Vindturbiner | |
| Effekt | 3 MW |
| Kapacitet | |
| Årsproduktion | 7 GWh/år (planerad) |
| Medelproduktion | 3,3 GWh/år (verklig) |
| Kumulativ produktion | 36,7 GWh |
| Kapacitetsfaktor | 27 % (planerad) 13 % (verklig) |
| Rotordiameter | 78 m |
| Navhöjd | 80 m |
| Varvtal | 25 RPM |
| Byggnation | |
| Konstruktör | Karlskronavarvet, Svenska varv samt Hamilton Standard |
| Konstruktionskostnad | ca 100 MSEK |
Maglarps vindkraftverk (1982–1993) fanns en vindkraftverk inom Maglarp, Skåne, uppfört liksom enstaka prototyp inom utvecklingssyfte på grund av för att ett fåtal insikt ifall samt erfarenheter från kraftproduktion tillsammans vindkraft inom större skal.
Kraftverket ägde enstaka rotordiameter vid 78 meter samt enstaka toppeffekt vid 3 MW. Kraftverket fanns inom drift beneath 11 kalenderår, samt innehade nära sin stängning 1993 världsrekordet till största elproduktion ifrån en enskilt vindkraftverk.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]1970-talet fanns enstaka tidsperiod tillsammans stora förändringar inom planer på grund av samt attityder mot elproduktion.
Efter beslutet inom april 1970 angående för att ej bygga ut Vindelälven[1] plats inom princip all vidare exploatering från vattenkraft inom landet utesluten, samt den fortsatta ökningen från elkonsumtionen beneath 1960- samt 1970-talet möttes tillsammans med utbyggnad från fossilkraft (till modell Stenungsunds kraftverk samt Karlshamnsverket) samt enstaka massiv satsning vid atomenergi.
I samt tillsammans valet 1976 tillsammans framgångar på grund av detta kärnkraftskritiska Centerpartiet kom fortsatt utbyggnad från atomenergi för att allvarligt ifrågasättas samt en mer utan förutfattade meningar jobb efter alternativa energikällor intensifierades, bland annat inom samt tillsammans tillsättandet från ett Energikommission den 22 månad 1976 tillsammans uppgift för att "bland annat utarbeta alternativa förslag mot energipolitikens utformning på grund av tiden fram mot tid 1990".
Kommissionen avrapporterade sitt jobb inom månad 1978 inom SOU 1978:17 "Energi - Betänkande från energikommissionen"[2].
Ett från kommissionens flera förslag fanns för att "Utvecklingsarbetet till vindkraft drivs vidare. Fullskaleprototyper byggs vid olika håll inom landet. på grund av för att kännedomen angående vindförhållanden inom landet skall förbättras bör ökade tillgångar ges mot SMHI samt andra organisationer liksom är kapabel utföra motsvarande undersökningar".[3]
Kommissionens förslag säkerställde fortsatta tillgångar mot pågående utvecklingsinsatser inom vindkraftområdet tillsammans med bland annat uppförandet från numeriskt värde fullskaleprototyper inom start från 1980-talet: Maglarpsverket inom Skåne tillsammans enstaka rotordiameter vid 78 meter samt enstaka toppeffekt vid 3 MW, samt Näsudden-verket vid Gotland tillsammans med ett rotordiameter vid 75 meter samt ett toppeffekt vid 2 MW.[4]
Konstruktion samt uppförande
[redigera | redigera wikitext]Hösten 1977 gick kommitté till energiproduktionsforskning (NE) ut tillsammans beställningar från tre fullskaleprototyper (senare reducerat mot två), varav ett gick mot en konsortium bestående från Statsföretag AB, Karlskronavarvet, Uddcomb samt den amerikanska tillverkaren från helikopterrotorer samt propellrar Hamilton Standard.[5]
Den konceptuella utformningen från modellen benämnd "WTS-3" fanns ett slank samt vek konstruktion tillsammans med ståltorn, glasfiberblad samt horisontell rotor placerad vid lävindssidan.
Rotorn fanns momentfritt infäst inom rotoraxeln via ett "teeter hinge" alternativt gungbrädeskonstruktion.[6] Hamilton Standard ansvarade till turbin- samt system-design, struktur på grund av turbinreglering samt tillverkning från turbinbladen, medan dem svenska aktörerna stod till design samt tillverkning från bland annat en hög byggnad eller struktur samt maskinhus.
Parallellt tillsammans med framtagningen från den svenska prototypen beställde U.S. Department of Interior enstaka snarlik protoyp benämnd "WTS-4" tillsammans likadan rotor samt växellåda dock såsom vid bas från detta amerikanska elnätets frekvens vid 60 Hz fick en varvtal vid 30 RPM samt utfall vid 4 MW inom stället på grund av Maglarpsverkets 25 RPM samt 3 MW.
WTS-4 uppfördes 1982 inom medicin Bow, Wyoming, USA, samt fanns inom drift fram mot 1994.[7]
Grundläggningsarbeten inom Maglarp påbörjades hösten 1980[8] samt detta 74 meter höga samt 280 ton tunga tornet, detta 150 ton tunga maskinhuset samt dem 38 meter långa turbinbladen anlände mot byggplatsen inom mars 1982.[9] Transporten från tornet skedde tillsammans pråm ifrån Karlskrona mot Trelleborg, dock var uppstod bekymmer för att erhålla status på grund av landtransporten samt projektet blev kraftigt försenat.[10]
Den 15 femte månaden i året 1982 lyftes maskinhuset upp mot 80 meters höjd tillsammans hjälp från ett platsbyggd lyftrigg, varefter tornet restes vid område beneath detta upplyfta maskinhuset samt monterades ihop.[11][12] Efter ett provdriftsperiod tillsammans vissa förseningar samt korrigerande åtgärder kunde kraftverket överlämnas mot operatören Sydkraft den 22 september 1983.[13]
Drift
[redigera | redigera wikitext]| Tekniska information på grund av Maglarpverket[14] | |
|---|---|
| Modellbeteckning | WTS-3 |
| Nominell (max) inverkan | 3 MW |
| Rotordiameter | 78 m |
| Navhöjd | 80 m |
| Antal rotorblad | 2 |
| Rotorvarvtal | 25 RPM |
| Generator | Synkron, 1500 RPM |
| Växellåda | Planetväxel, 1:60 |
| Vindhastighet inkoppling (Cut in) | 7 m/s |
| Vindhastighet urkoppling (Cut-out) | 25 m/s |
| Märkvind (Rated wind speed) | 14 m/s |
| Torn | stål (281 ton) |
| Fundament | armerad betong (1600 ton) |
| Blad | glasfiberarmerad plast (14 ton/styck) |
| Maskinhus samt turbin | total vikt 191 ton maskineri 136 ton |
| Maskinhus, ram | stål |
| Maskinhus, hölje | sandwich aluminium/cellplast |
| Nav | stål (22 ton) |
Kraftverket kom beneath sin livstid för att producera knappt hälften från teoretiskt möjlig produktion vid bas från olika störningar samt underhållsåtgärder.[15] Bland dessa är kapabel nämnas:
- Vid sin inledande fasning mot nät fanns ett signalkabel mot reglersystemet felvänd vilket gjorde för att maskinen en begränsad ögonblick gick tillsammans mer än full utfall vilket fläkt.[16] Händelsen innebar ett oförutsedd samt icke försumbar tryck, dock gav inga bestående skador, samt visade vid betydelsen från testning samt verifiering från sensorer samt regler- samt skyddssystem.
- Den svetsade aluminiumkonstruktion såsom täckte rotorns nav drabbades från sprickbildning samt fick förstärkas tillsammans med ett kompletterande konstruktion.
- I detta roterande navet placerades hydraulackumulatorer från typen blåsackumulator tillsammans upplagrat hydrauliktryck på grund av för att vrida turbinbladen ur luftström nära elbortfall.
Ackumulatorerna fanns från enstaka testad konstruktion tillsammans med inre gummiblåsa, dock ägde uppenbarligen inte någonsin tidigare använts inom en roterande struktur. Gummiblåsorna blev tillsnörpta då dem utsattes till cirkelrörelse, samt ackumulatorerna fick bytas mot ytterligare typ.
- Turbinbladens ytskikt från epoxy fick erosionsskador samt fick repareras flera gånger.
- Åskskyddstape vid turbinbladen fick bytas ut samt repareras efter åsknedslag.
- Delar inom maskinhusets vridningsmekanism (yaw drive) fick nötningsskador, samt fick konstrueras ifall på grund av för att tåla konstanta små vridmanövrer.
- Rullningslager inom rotorns gungbrädeslagring (teeter hinge) fick nötningsskador, samt fick konstrueras angående mot gummilagring på grund av för att tåla konstanta små vickande rörelser.
Kraftverket fanns enstaka prototyp, samt fanns utrustat tillsammans en stort antal mätgivare till mot modell töjningar samt accelerationer inom turbinbladen förutom inverkan, varvtal, spänning, vindhastighet tillsammans med mera, vilket gett uppgifter såsom kunnat användas på grund av för att kalibrera samt förbättra olika beräkningsmodeller.
Konstruktionen tillsammans med lävindplacerad rotor gav inom vissa avseenden lägre mekaniska påkänningar vilket möjliggjorde enstaka slankare samt enklare konstruktion, dock medförde ljudstörningar då turbinbladen passerade igenom vindskuggan från tornet. Dessa störningar påtalades från närboende vilket därför småningom resulterade inom driftbegränsningar nattetid.[17] Kraftverket stängdes till gott den 24 femte månaden i året 1993 samt revs betalkort därefter.
Verket ägde då producerat 36,7 GWh beneath 27 893 timmar inom nätansluten drift vilket plats världsrekord till produktion ifrån en enskilt vindkraftverk - en rekordnotering vilket stod sig ända mot 2002.
Maglarpsverket ägde från olika orsaker enstaka jämförelsevis upphöjd vindhastighet till inkoppling, cirka 7 m/s. Den "förlorade energin" ifrån vindar beneath 7 m/s existerar relativt små, dock dessa vindhastigheter förekommer beneath flera timmar vilket bidrog mot överdrivna föreställningar hos allmänheten ifall nedsänkt tillgänglighet hos verket.
Vid vindhastigheter ovan märkvind (cirka 14 m/s) besitter den genomströmmande vinden mer energi än toppeffekten till anläggningen, samt vinden "spills" genom för att turbinbladen vrids ut ur vinden tillsammans manöverrörelser liksom korrigeras flera gånger inom sekunden. nära vindar betydligt ovan märkvind (cirka 20 m/s) ägde reglersystemet svårigheter för att avvärja vindbyar vilket kunde ge stopp ("trip") vid bas från övereffekt.
därför småningom infördes en reglerprogram var effekten ställdes ner mot 2 MW nära höga vindhastigheter, vilket gav lugnare gång utan någon större produktionsförlust vid bas från litet antal timmar tillsammans med dessa förhållanden.[15]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^Nilsson, Macke (1970). Striden angående Vindelälven: makten, människorna samt verkligheten kring en beslut.
finans samt samhälle, 99-0119059-2. Stockholm: Bonnier. Libris8080278
- ^Rainer et al, SOU 1978:17
- ^Rainer et al, SOU 1978:17, sid 34
- ^Erik Möllerström (20 månad 2019). ”Wind Turbines from the Swedish Wind Energy schema and the Subsequent Commercialization Attempts—A Historical Review”. Energies 12 (4).
doi:10.3390/en12040690. https://www.mdpi.com/1996-1073/12/4/690/htm. Läst 12 mars 2019.
- ^Ivar Hultin (14 juni 1977). ”Statsföretag utför satsning vid vindkraft”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1977-06-14/19. Läst 14 mars 2019.
- ^R.J. Bussolari (1981). ”Status of the 4 MW WTS-4 Wind Turbine”.
Hamilton Standard Division of United Technologies. https://ntrs.nasa.gov/archive/nasa/casi.ntrs.nasa.gov/19830010992.pdf. Läst 14 mars 2019.
- ^”The medicin Bow Wind Energy Project”. Historic Reclamation Projects, Bureau of Reclamation. 2014. Arkiverad ifrån originalet den 6 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230606212950/https://www.usbr.gov/history/ProjectHistories/Wind%20Electric%20Power%20Project.pdf. Läst 14 mars 2019.
- ^Per Erik Landqvist (18 augusti 1980). ”Första vindkraftverket börjar byggas 1981”. Svenska Dagbladet.
https://www.svd.se/arkiv/1980-08-18/5. Läst 14 mars 2019.
- ^Per Erik Landqvist (30 mars 1982). ”Världens största vindkraftverk snurrar vid prov”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1982-03-30/17. Läst 14 mars 2019.
- ^Karlskrona, Varvshistoriska föreningen. ”Vindkraftverket inom Maglarp – femte månaden i året 1982 | VHFK”.
https://www.vhfk.se/2018/09/12/vindkraftverket-i-maglarp-maj-1982/. Läst 13 augusti 2019.
- ^”Det stora lyftet inom Maglarp”. KV-Nytt. http://www.vhfk.se/wp-content/uploads/2018/09/Vindkraftverket-i-Maglarp-1982.pdf. Läst 13 augusti 2019.
- ^”Största "vindmöllan" vid ställe tillsammans jättelyft”. Svenska Dagbladet.
17 femte månaden i året 1982. https://www.svd.se/arkiv/1982-05-17/17. Läst 14 mars 2019.
- ^Gustaf E. Nilsson (24 månad 1983). ”Succé på grund av vindkraft - "Elmöllan" världsetta”. Dagens Nyheter. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-12-24/349/12. Läst 14 mars 2019.
- ^ Vindkraft (broschyr).
NE - kommitté till energiproduktionsforskning. 1982
- ^ [ab] Erfarenheter ifrån vindkraftverken nära Maglarp samt Näsudden. R / Statens energiverk, 0281-9570 ; 1990:4. Stockholm: Allmänna förl. 1990. Libris7264540. ISBN 9138123851
- ^Muntlig förbindelse 2019-03-14 tillsammans Anders Ulfvarson, ansvarig till konstruktion samt mekanisk granskning från verket
- ^Ola Gummesson (1 juli 1992). ”Tiden rinner ut till Maglarp.
Vindkraftverket får bara drivas ytterligare 3 000 timmar p.g.a. bullernivån”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1992-07-01/24. Läst 14 mars 2019.